ELÄNDE.......

Vet inte hur jag ska börja detta men jag (Anders) mår skit!
Det började i fredags då Anton och jag var in till sta'n.
Kände en oro i kroppen som bara växte och växte inom mej.
Vi lämnade kundvagnen (som tur i oturen var tom ) på Willys och åkte hem.
Ringde Helena på jobbet och berättade hur det var och kämpade mej hem i bilen.
När vi var hemma så rådde Helena mej att ringa till sjukvårdsrådgivningen och be om råd.
Hon jag pratade med var förstående och lyssnade på mej , hon trodde det berodde på stress.

Helgen gick ganska bra för vi tog det väldigt lugnt här hemma.
Bestämde mej att vara hemma måndag och talade med min chef om detta på söndag (även han mycket förstående).

På måndagmorgon ringde jag vårdcentralen och fick komma dit.
Träffade en läkare och försökte berätta min situation men han lyssnade på hjärtat och tog blodtrycket direkt.
Han hittade ett "extraslag" på hjärtat och höjt blodtryck , in på EKG och sen skrev han ut medicin (betablockerare), skulle äta den i 200 dagar utan återbesök.
Åkte hem med slokande huvud efter beskedeet för att senare hämta medicinen (lunchstängt på apoteket).
Vi gick först in på ICA för att handla och då kom det en ny attack......
Tog min tablett på EM och fick nog ALLA biverkningar man kan få av den , FY FAAN va jag mådde skit av den!

Tisdag.
Ringde sjukvårdsrådgivningen igen för att berätta och fråga vad jag skulle ta mej till.
De rådde mej att åka in på akuten och dom skulle förvarna att jag var påväg.
Kom in (nytt EKG och nya prover) och fick träffa en ny läkare.
Han lyssnade noga och bildade sej en uppfattning om min situation , dessutom va han visst snygg enligt Helena......
Han trodde mera på att det var stressrelaterat ev. panikångest.
Dessutom kom det in en medicinläkare som hade samma uppfattning , han tyckte jag skulle lägga bort hjärtmedicinen och enbart vila upp mej.

Har haft nån enstaka känning efter detta bl.a. på tis.kväll då Helena skulle på föräldramöte , ville helt enkelt inte bli ensam så hon stannade hemma och allt släppte.

Onsdag.
Hyfsat idag men fruktansvärt mjuk i kroppen , sov i 13 timmar inatt och var ändå trött.
Men ,men , vi tar en dag i taget nu ock jag får försöka hitta mej själv och en lösning på hur jag ska undvika stressen.

VILL TACKA MIN UNDERBARA HUSTRU HELENA FÖR ALLT STÖD , HOPPAS JAG INTE KNÄCKER DEJ MED UNDER DENNA TIDEN .

Vi hörs säkert mer om detta framöver //Anders